den försvunna stenen.....

Tegengren kollar sten hemma hos morfar och morbror i Vassbo...

fortsättning.....

Efter förnyade blockletningar anträffades 1940 vid fågelbrännan ett malmförande sandstenslager som emellertid efter blottning visade sig vara endast ca 0,1m mäktigt och därför värdelöst varefter kriget och den tyska ockubationen av Norge omöjliggjorde vidare arbeten i dessa inom den svenska försvarszonen belägna gränstrakter.                           Efter krigets slut blev prospekteringsarbetarna fortsättande åter aktuellt. Min första viktiga uppgift var att framleta en i istransportriktningen utsträckt svans av rika malmblock, av liknande halter som det första Idreblocket. Åt denna uppgift ägnades en stor del av somrarna 1946-1948.Tack vare skickliga och nitiska medhjälpare: Josef Holmgren, Henning Lindström och Frithjof Örngrim, lyckades vi anträtta några rika malmblock (det rikaste med 40Pb) vid Höstsätern ungefär halvvägs mellan fjällranden och Idreblocket. Samtidigt hittades vid Gröveldalsvallen intill själva fjällranden ett antal tämligen rika malmblock, vilka förledde oss att söka moderklyften. Dessutom anträffades delvis stark mineralisering utanför fjällranden i Trunneberget där en isolerad rest av kambrium med täckande kvartsitskolla motstå erosionen. Borrningar på dessa nya uppslag gav emellertid magra resultat. Försöken kröntes slutligen med framgång, när Holmgren den 27 september 1948 norr om vägen Höstsätern-Storån fann ett malmblock om ca 800 kg hållande 13% Pb. Fyndplatsens läge pekade otvetydigt mot Vassbo, och därmed hade äntligen ett avgörande framsteg nåtts mot slutmålet. Ingen tvekan förefanns längre: detta block, Höstsäterblocken och det ursprungliga Idreblocket befanns vara belägna i en nästan rät linje och måste sålunda tillhöra en från fjällranden i Vassbotrakten, ca 3 km längre NW härstammande blocksvans. Närmare än så kunde moderklyftan ej spåras med blockletning, då terrängen åt detta håll utgjordes av blöta myrar. Det förtjänar inflikas att man det sista betydelsefulla blockfyndet har att tacka ej enbart Holmgrens vakna iakttagejser utan också åter en verkligt lycklig slump. Ovan marken syntes av blocket endast en fläck, knapptså stor som ett tefat, och om därför morängruset här hade nått bara en cm högre, så skulle denna upptäckt ha omöjliggjorts.Sedan chefsgeologen, dr. E.Grip, besiktigat de lovande blockfynden, beslöts 1950 att skrida till uppborrning av det misstänkta området, och borrnningarna påbörjades i januari 1951. I det tredje borrhålet anträffades en svag blyglansimpregnation och i det sjätte, den 5-6 april, 5m malm med 6,5 % bly. Härmed hade sent omsider den sökta fyndigheten påträffats-- 17 km från det första blockfyndet. Sammanlagt har malmkroppen 1951-1956 genomborrats av ca 530 st lodrätta borrhål.

 

 

Bertil Persson och mobbro Gunnar vid anriktningsverket....