När Idre hörde till Norge.....

Bussen gick mellan Älvdalen och Särna .....

Vägen mot norra Dalarna........

IDRES HISTORIA texten hämtad FRÅN ARKIVET

IDRES HISTORIA

En tidig morgon 1644 väcktes Särnaborna av att det stod 200 soldater och en reslig präst på skidor utanför stugdörren. Soldaterna med sin herr Daniel Buskovius hade skidat i fyra dagar från Älvdalen till Särna. Med sig hade de en fullmakt från landshövdingen att Särna och Idre skulle ställa sig under Sverigeskrona. Herr Daniel, som var en fredligman från Älvdalen läste upp en fullmakt och berättade för dem med vältalig röst vad som var i görningen. Så ombesörjde han att de personerna som bodde i Särna, Särnaheden och Idre blev svenskar utan att ett enda skott fälldes eller att någon blev skadad eller dödad. Vad kunde byborna göra mot denna skrämmande hord. Särnaborna var bara ett dussintal manspersoner, nyvakna och obeväpnade.

Levnadsförhållandena i området bestämdes av traktens särplägrade klimat. Man såg skogen som ett skafferi och av den fick invånarna fågel, fisk, vildren, älg och annat vilt. Idre var inte gynnsamt förodling av säd. Gårdarna hade boskapsdjur och relativt gott om mjölk och ost. I brist på bröd åt man ibland tjocka ostskivor med smör på. Eftersom husdjuren var många tog uppgiften att skaffa vinterfoder hela sommaren i anspråk och även en del av hösten.  Foder fick man framför allt på de vidsträckta myrarna men även löv och mosstäckt förekom i stor utsträckning. Först efter år 1895 började man så timotej och klöver hemma i byn. Vid denna tid hade nämligen ekonomin i området blivit bättre;  storskiftet var klart, man inträdde sina skiften, sålde skog och fick mera pengar.

Under den här tiden - innan skogen fick sin egentliga ekonomiska betydelse drygade Idreborna, liksom många andra i Dalarna ut mat förråd och kassa genom  att köra foror till Norge och Röros. Till Norge forades från Idre skavgräs  att rengöra träkärl med, myrmalm, vilt och kol. Söderut tyngdes hästen lass av bland annat fisk, mjöl, salt och fårskinn. Trafiken var livlig under 1800-talet och Särna och Idre var viktiga omlastningsplatser. Folket i gårdarna som härbergerade forkörarna fick betalt genom att hästen efterlämnade den då viktiga dyngan.

Forkörarnas söner blev timmerhuggare och en ny era började. Skogen började ett ekonomiskt värde och sågs inte bara längre som gårdens skafferi och djurens betesmark.

Att skogen fick ett speciellt eget värde upptäckte stat och bolag långt före den fasta befolkningen. När den vanliga bybon upptäckte att träden var mera värda än att bara ha ved, byggnader och stängsel var redan stat och bolag ägare av stora skogsområden. Statens fyra första kronoparker i området kom 1865. Den femte kronoparken kom till strax efter. Detta är före storskiftet. I samband med detta diskuterades även att avsätta skogsmark tilljordägarna/socknemännen i området- en besparingsskog. Besparingsskogen skulletillhöra socknens jordägare tillsammans och inkomsterna skulle gå till att förvalta skogen, bekosta vägunderhåll, fattigvård, skolundervisning mm. 1897 är året då Särna -Idre Besparingsskog bildades.

Strax efter började storskiftet ta form.  Den enskilda skogsägaren kunde fritt börja disponera sin mark. Skogen blev Idres huvudnäring. Stora skogsavverkningar började i trakten och det blev liv och rörelse.

Flottleder byggdes. Kontanta pengar började komma i omlopp  och i Idrebons vardagliga liv blev det många förändringar.

Under de mest aktiva åren där många hade skogen som sin huvudsakliga  arbetsplats arbetade 70% av alla manspersoner i Idre och gårdarna runt byn i skogen.

Nu för tiden finns det en farbar väg till Idre. Något som förköraren bara kunde drömma om när han mödosamt tog sig fram genom skog och över fjäll.

På de moderna vägarna kommer det busslaster med turister för att njuta av utförsåkning och fjällvärden. Idrebon idag är van vid främmande ansikten och kan själva färdas på några timmar till huvudstaden. Området idag har betydligt mer än bara en handfull invånare och de blir inte förskräckta av en folkhop som byborna i Särna och Idre blev när de väcktes på morgonen år 1644. Skogsbruket i dag är modernt och Särna-Idre Besparingsskog finns fortfarande kvar och fungerar fortfarande som en motor i samhället.

                                                                                         Text av Anna Dahlgren.